Hur får man ett förhållande att hålla? Jag vet!
Bra sex och liknande värderingar kan nog vara bra, men ännu viktigare, viktigast av allt, är att inte irritera varandra. Typ skitsaker, som att man ställer gafflarna åt samma håll i diskstället, att man har samma inställning till ett odiskat glas i diskhon, hur kaviartuben ser ut, sådana små löjliga saker. Om man inte retar sig på dessa löjliga småsaker hela tiden så kan det hålla hela livet. Och detta kräver då att bägge hanterar dessa småsaker på ungefär samma sätt.
Många drar sig för att ta upp småsaker, framförallt i början av ett förhållande. Det är ju lite galning-varning att den första veckan fråga i vilken vinkel den andra tycker att mattor skall ligga. Och senare i förhållandet så är det försent. Men om man har helt olika inställning till många småsaker så kommer det så småningom att skapas för mycket irritation. Som det dessutom är väldigt svårt att reda ut, eftersom den som blir irriterad på att den andre aldrig drar tillbaka duschdraperiet efter duschandet inser att det är en skitsak, och tar man upp det till diskussion så kommer partnern med all säkerhet att bli irriterad för att det ju är en så löjlig grej.
Det gäller alltså att snoka igenom den tilltänkta partnerns hem, noggrannt som värsta CSI, för att kolla exakt hur saker och ting hanteras.
Och sen gäller det förstås också att kunna ändra sig ibland, typ om något inte är jätteviktigt så kan man ju göra som den andre vill. Det är inte så betungande, och så blir den andra glad, och det är bra.
Om man till exempel ser olika på när det behöver dammsugas så kan man lösa det genom att den känsligare helt enkelt dammsuger när den tycker att det behövs. Den andre kan då förslagsvis ta ansvaret för tvätten istället.
Sådär gör man. Jätteenkelt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

1 kommentar:
Det finns ett par människor som jag inte har bott med, men som jag kunnat se deras mindre bra sidor hos och upptäckt att jag inte ser det som nån stor grej. Det jag funderar på är hur det kan vara så lätt att acceptera mindre bra sidor hos vissa människor, men så svårt hos andra. Vad beror det på?
(Mitt ex kunde irritera mig bara genom att sitta i soffan så ryggkuddarna knycklades ihop.)
Det har inte med förälskelse att göra, det kan jag konstatera efter 6 års...öh studier. Det ska naturligtvis inte vara lätt här i livet men ibland tror jag att just såna människor som har lättaccepterade ovanor får ett behagligare samliv.
Skicka en kommentar