Nobelpris

Idag talade de om vem som får nobelpriset i litteratur. Valet föll på Doris Lessing, en 88-årig tant från England. Kulturredaktionen på radions P1 sände direkt, som sig bör.

Det första jag tänkte var: Amen! Jag har ju hört talas om henne! Det är första gången i mitt ringa liv som något dylikt har inträffat.

Sedan bla-bla-bla:ades det en del om Doris. Bland annat sade någon att "hon lämnade sina två barn i Sydafrika och flyttade till England", och framhöll att detta var jättebra, feministiskt och lovorden haglade över detta faktum.

Jag förstod inte det där. Hur kan det vara positivt på något som helst sätt att lämna sina barn och flytta till andra sidan jordklotet? Kulturjucklon lever helt tydligt i en helt annan värld än mig, för dem verkar det bara vara yta och "markeringar" av alla de slag som räknas.

Lite roligare. När alla som bäst pokulerade kring om den gamla damen skulle kunna komma till prisutdelningen ("jag vet inte i vilket skick hon är", var en kommentar), just då så var Doris ute och shoppade!

Jag gillar den gamla tanten!